Bara själv.

Jag har ingen
ingenstans, nåt mer. Allt är bara
”men då tänker jag ju”
tystnaden ersatt
låter bra
bara själv.

Den man borde ljuga minst för, ljuger man mest för.

Under hela vår uppväxt får vi höra att det är fel att ljuga. Vi lär oss att man kommer längst med sanningen och att ärlighet varar längst. Ändå lär vi oss aldrig. Även om vi kanske slutar ljuga för andra så slutar vi aldrig att ljuga för oss själva. Det var något jag insåg häromdagen. Hur många gånger har man inte tänkt "men denna personen är inte så" när man lärt känna någon ny potentiell pojkvän eller vän? Eller vad sägs som, "det är bara något tillfälligt" när ens förhållande eller relationen med en nära vän börjat vackla. 
   Man vet innerst inne att det är något hemskt som håller på att hända. Ändå ljuger man för sig själv i ett försök att dämpa smärtan. Jag kan däremot inte förstå hur det skulle dämpa smärtan att inbilla sig att något inte är värre än vad det är. Jag har alltid tyckt det varit bättre att folk säger sanningen till mig än att de ljuger för mig. Jag tar hellre en svart sanningen än en vit lögn. Eftersom jag fått vara ovetande om sanningen, fått höra annat än sanningen och ljugit för mig själv tidigare så vet jag hur oerhört jobbigt det är när sanningen väl hinner i kapp en. För det gör den alltid. Man kan inte slippa undan den på något sätt. Inte ens när personer du står nära ljuger för dig. Sanningen kommer alltid fram till slut. 
    Så när jag nu för lite mer än ett år sen ljög för mig själv om något jag bara inte ville skulle vara sant för att få mig själv att må bättre, gjorde det i själva verket bara motsatsen. Man tycker att något sådant borde få en att inse. Att man skulle lära från sitt misstag som det heter. Men nej, jag fortsätter ändå ljuga för mig själv. I hopp om att mina lögner ska bli sanning, för oj vad mycket bättre allt hade blivit då.

Läxberg

Skolan har börjat på riktigt nu. Berget med läxor tornar upp sig och jag börjar redan nu märka av att tvåan kommer bli så tuff som de varnat oss för. Dessutom ska vi anordna ett skolval på vår skola i samband med riksdagsvalet i år, och engagerad som jag är så är jag en av de tjugo som är med i skolvalskommitéen (ett ord vi har kommit på för att få det hela att låta lite mer fancy). När skolvalet är avklarat ska vi ta igen allt det som de andra har jobbat på med samhälls- och historialektionerna men innan dess ska jag på semester en vecka. Jag känner att det där läxberget kommer att växa till det trippla, och ändå ska jag tjata på rektorn om att få läsa ännu en kurs. Italienska. Jag får hoppas på det bästa. Ska nu försöka reducera bort lite av läxberget då.

Robyn

Det är när man ser sånt här som man känner sig stolt över att vara svensk.


Fake it 'til you make it?

Jag har alltid trott att jag inte blivit så värst påverkad av alla skönhetsideal. Det skönhetsideal jag syftar mest på är det med "den perfekta kroppen", som tjejerna i Pussycat Dolls till exempel. Men ack så fel jag hade. 
   När jag satt och nynnade med till Maniac för sextioåttonde gången idag så kunde jag inte undgå att tänka på hur coolt de dansade där i första refrängen, deras långa snygga hår eller deras perfekta ben utan skavanker någonstans, och hur gärna jag skulle vilja vara som dem. Fast efter lite funderande kom jag fram till att om jag hade fått dyrt löshår, feta inlägg i BHn och blivit sminkad över hela kroppen och ansiktet precis som dem så hade jag nog varit lika snygg. Så, addera allt det och lägg också till några danslektioner och de där skorna de har på sig i videon. DAAMN, säger jag bara.


Svävar fortfarande på rosa moln

Kalla mig naiv. Kalla mig konservativ. Kalla mig vad du vill. Jag satt i alla fall som klistrad framför TVn i lördags och hyschade på alla som pratade i närheten. Jag pratar självklart om kronprinsessan Viktoria och numera prins Daniels bröllop. Jag kände att det var något som jag ville se och något som jag borde se. Det är ju inget som händer varje dag precis. Det är bara en dag vart trettionde, fyrtionde år kanske. Jämför det med alla sportmästerskap som går vartannat år och pågår varje dag i flera veckor. Så jag hoppas att det inte sitter en sportfanatiker där ute som läser detta och himlar med ögonen över det faktum att jag följde bröllopet i princip hela dagen. 

Jag tyckte bröllopet var jättefint och likaså Victoria. Det var så där fånigt, om man kan säga så, fint så det blev precis som i en Disney saga. Jag kan egentligen inte förstå hur man kan annat än älska hennes bröllopsklänning men det går tydligen det också. Om ni frågar mig så tycker jag att klänningen var vacker i sin enkelhet. Hade den haft en massa krusiduller och annat på så hade det bara blivit för mycket, åtminstone med släpet. Om det inte varit för släpet hade den kanske varit för enkel men annars, nej.

Min "favoritstund" under bröllopet? Det måste vara Daniel Westlings tal eller när Agnes Carlsson och Björn Skifs sjöng i kyrkan. Bara för att Daniel och Viktoria såg så lyckliga och kära ut så det nästan inte är klokt. Jag lovar er. Om jag någon gång gifter mig så räcker det att min framtida man ser så på mig som Daniel såg på Victoria igår. Då lär jag bli lyckligast i världen.


Huvudvärk över Sophie Scholl och Rudolf Höss

En flaska vatten, två knäckemackor och en glass efter jag börjat på samhällen är jag fortfarande inte klar. Jag måste bli lite mer motiverad. Dock är jag så himla trött och har huvudvärk så kanske inte så konstigt att jag inte kan arbeta. Jag tror nästan jag har järnbrist eller något. Det vore den mest logiska förklaringen i alla fall, tror jag..
Jag funderar på att lägga mig. Men känns inte som att jag har tid till det. Jag måste skriva klart om Sophie Scholl och Rudolf Höss. Annars lär jag väl aldrig bli klar och jag känner verkligen inte för att få min första IG-varning. Så nu ska jag återgå till arbetet. Wish me luck!


Volleybollturnering

Volleybolltuneringen idag gick, om man ska göra en lång historia kort, inte så bra som vi hoppats på. Vi slutade upp som sist i vår grupp efter att ha vunnit 1 match och förlorat 3. Men det var riktigt bra kämpat av allihopa måste jag säga och vi deppade aldrig ihop utan var fortfarande lite positiva! De andra tjejerna i vår klass gick det lite bättre för. De kom till kvartsfinal men tyvärr inte längre. Killarna förlorade sina matcher men vann dock sina tröstmatcher. Att Truls spelade i frack och höghatt var ju värt en guldstjärna dessutom! Haha
  Efter skolan gick jag till badet och köpte 10-kort så man äntligen kan börja träna igen! Tyvärr fick jag träna själv utan Rebecca då hon fick förhinder. Så simningen blev väl inte så rolig som den kunnat bli men ändå så himla skönt! Nu ska jag försöka träna på mitt franska prov som jag ska ha på tisdag nästa vecka.

IKAROS

Idag redovisade vi vårt tema arbete. Ni vet tidningen IKAROS som jag skrev en krönika till? Vi fick mycket beröm för den i alla fall och vår bildlärare tyckte vi skulle starta upp skoltidningen igen. Jag hade tyckt det var jätteroligt så om resten av gruppen är med på det så kommer Christian 4:s gymnasium få en skoltidning igen.
   I morgon är det volleybollturnering på skolan. Jag ska vara med och spela tillsammans med några andra tjejer i klassen mot skolans ettor och tvåor. Jag är rätt nyfiken på hur det kommer gå. Förhoppningsvis kommer det att gå bra. Efteråt ska jag och min fina vän Rebecca simma, och det ser jag väldigt mycket fram emot! :)


Melodifestivalen

Annas låt i Melodifestivalen var underbar. Precis som hennes röst. Men om jag ska vara ärlig hade jag hellre sett Salem Al Fakir som vinnare.
Jag vet att jag är dålig på att uppdatera men det är bara nu under en kort period. Har väldigt mycket läxor just nu. Två prov v.12 och tema arbete nästa vecka + 2 samhällsuppgifter som jag aldrig tar tag i. Så jag måste ta mig i kragen. Börjar nu. God natt!


I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking

Krönika

Uff. Jag har precis skrivit klart en krönika. Om det nu var en krönika jag skrev. Jag vet inte riktigt vad det var. Förhoppningsvis var det en krönika med tanke på att det var en sådan jag tänkt skriva. Men vi får se vad min svenska lärare säger.
Resten av kvällen kommer ägnas åt TV och dator. För läxor och prov är det minsta jag vill tänka på just nu med tanke på provet, glosförhöret och talet jag hade idag.

Dålig uppdatering

Ni får ursäkta att jag inte uppdaterade bloggen igår. Jag skulle hinna skriva en artikel och en krönika på ungefär 2 timmar. Lyckades skriva artiklen men när House var slut hade jag bara en mening på krönkian. Så det var av med TV:n, av med datorn och fram med skrivblocket. Lyckades faktiskt kludda ner en halv krönika på ca 10 minuter som inte var helt dålig så jag är lite stolt över mig själv eftersom krönikor inte är min starka sida. Jag kommer nog inte hinna blogga så värst mycket de kommande dagarna heller. Vi har temaarbete i skolan och min grupp ska lyckas slänga ihop en tidning på en vecka. Sen är det NO-prov. Franska läxförhör och sen kommer två prov v.12. Jag tror alla lärare älskar att ge läxor innan påsklov för jag tycker det är alltid innan påsklov (och höstlov med för den delen) som alla prov kommer. Nu när jag sitter här och skriver om alla läxor kom jag plötsligt på att jag har två samhällsuppgifter som ska in. I för sig ingen deadline men jag bör skynda på lite. Och jag bör börja nu.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen om ni nu har missat det, vilket jag inte tror eftersom det varit väldigt svårt att undvika. Sen hur det är att "fira" internationella kvinnodagen i en klass där en del killar är lite smått konservativa vad det gäller det där med jämställdhet och könens olika värden får ni räkna ut själv, haha.
Jag tycker att dagen har uppmärksammats mer i år än andra år. Antagligen av den anledningen att det är 100 år sen den första kvinnodagen var. Tycker dock att det är lite av ett hån mot kvinnor att de ska ha premiären av Svenska Hollywoodfruar just idag. Vi får väl hoppas på lite mer igenomtänkta uttalanden i år.



Bilder från släktkalas

Det var ju som sagt kalas för min lillasyster Emilia igår och det blev riktigt lyckat! Alla verkade gilla maten och fick även komplimanger för mina och Monas tårtor, så det var ju bra. Min snart 6-åriga kusin Ebba höll tre, fyra dansföreställningar för mig. Samma låt och nästintill samma dans alla gånger. Hon är så söt den ungen! En gång under kvällen lyckades alla kusinerna Petersson sätta sig på trappan mellan köket och stora rummet. Rätt kul med tanke på att vi har ett foto på alla oss från när vi är kanske 5 år gamla och sitter i den trappan så vi passade på att fota oss. William älskling och vår halvkusin Sebbe fick också vara med på bild. Senare på kvällen skickade vi upp två rislycktor också. En för Milla som fyllt 13 och en till mamma som skulle fyllt 43. Så då fick hon en liten hälsning från oss där hon sitter uppe i himlen.






En tårta och en kladdkaka senare...

Då var allting färdigbakat inför idag. Känner mig lite duktig som lyckats baka en tårta faktiskt. Att jag fick hjälp av min moster Mona sen är en helt annan femma. Förkylningen från iförrgår sitter fortfarande kvar så det blir till att äta apelsiner nu fram till kalaset. Ska hämta min underbara William vid bussen lite senare idag också. Jag längtar!
   Idag hade min fantastiska mamma fyllt 43 år. Jag önskar att hon kunde varit här idag. Vi ska försöka ta oss upp till graven idag om det går för all snö. Och annars blir det gummistövlarna på så man kan ta sig upp där.
   Nu väntar mitt rum på att bli städat och efter det blir det duschen. Hörs sen!



Nu har du kommit till en blogg med lite halvtaskig design men jag hoppas att du ger den en chans ändå. Sandra heter jag. Jag är en 17-årig tjej som är bosatt i den djupaste skog i Skåne bland stenar och grävlingar. Denna skog ligger utanför Kristianstad där jag läser samhällsprogrammet med media profil på Christian 4:s gymnasium. I bloggen får du läsa om mina vardagsäventyr, mina intressen och en hel del annat.